Armando (uppkallad efter Armando Diaz, efter en idé av Del Close).
Armando liknar formatet Melanie.
En Armando kan ha följande struktur:
- Förslag / uppdrag från publiken.
- Armando-monolog — utifrån förslaget håller monologisten (Armando) en monolog som är förankrad i verkligheten och i hens egna erfarenheter (en sann historia).
- Scener — de övriga spelarna analyserar ("skalar") monologen och spelar scener inspirerade av den. Det bör finnas tematiska, kommenterande och tangentiella scener.
- Armando-monolog — Armando fortsätter monologen, belyser det som spelats och driver idéerna vidare.
- Scener — som ovan.
- Armando-monolog — som ovan.
- Scener — som ovan; nu bör teman och karaktärer börja cirkulera (återkomma).
- Armando-monolog — som ovan.
- Scener — som ovan.
- Avslutande Armando-monolog — Armando knyter samman pjäsens element och avslutar med en sista hänvisning till det ursprungliga förslaget.
Som kvällslångt format kan flera akter spelas, var och en som en separat Armando. Återinkorporering av element från den första Armando i senare akter är möjlig och välkommen.