2–3 spelare · 50–90 minuter
Premiss: två personer som inte känner varandra tvingas av yttre omständigheter att tillbringa natten tillsammans på en plats.
Förberedelse: först frågas publiken om platsen — en station där tåget ställts in, ett väntrum på sjukhus, en bergsstuga. Två figurer utrustas av publiken: namn, ålder, yrke och framför allt: en anledning till varför man måste tillbringa natten där. När en figur utrustas håller den andra spelaren för öronen för att själv förbli fördomsfri. Det enda som avslöjas för varandra är figurens ålder. Sedan utrustas platsen så detaljerat som möjligt.
Black.
När ljuset kommer tillbaka spelas en instrumentalversion av "Strangers in the Night". Vi ser den första personen i en rutinsysselsättning. Den andra kommer in. Under improvisationen ska de två figurerna pendla fram och tillbaka mellan attraktion och avvisning, men med tiden närma sig.
När en av dem berättar om något som hänt i det förflutna kan det visas som en flashback. Den andra spelaren glider då in i den motsvarande rollen.
Stycket täcker fiktivt en hel natt. Det slutar med att de båda blir befriade, befriar sig själva, släpps ut eller bara kan gå. En blir kvar en stund medan ljuset toner ner till black och vi åter hör "Strangers in the Night".
Variant: med tre spelare tar den tredje spelaren de andra figurerna i flashbackscenerna. Hen kan också spela en biroll i originalscenen — bartendern i den tomma stationsbaren, sjuksköterskan på sjukhuset — men ska hålla sig undan och inte stjäla fokus.
(Format av Dan Richter — Foxy Freestyle)