En improviserad film.
Ursprungligen utvecklad av The Family efter anvisningar av Del Close. De framförde den som ett av Three Mad Rituals (tillsammans med Dekonstruktionen och Harold). Efter att ha flyttat till New York och grundat UCB Theater rekryterade Matt Besser en ensemble och lärde ut formatet The Movie. Den ensemblen blev besättningen i Feature Feature, vars medlemmar senare ledde Instant Cinema.
The Movie är vanligtvis ett mycket omtyckt men också svårt format. Många improvisatörer är cinefiler och spelar och parodierar gärna filmgenrer, regissörer eller tekniker, men i en komplicerad intrig är det lätt att trassla in sig. Lyckade föreställningar av The Movie fokuserar därför mer på karaktärerna eller specifika genredrag och håller intrigdetaljer luddiga eller utelämnar dem.
Struktur
Inledning
Spelarna ber publiken om en rad ur deras favoritsång. Det förslaget används för att, med scenanvisningar, beskriva tre scener. Vid beskrivningen växlar spelarna, ibland tar man över mitt i en mening.
Här är ett exempel på en sådan beskrivning, följt av början på den andra:
- Improvisatör 1: "Vi börjar med en kamerafart förbi pluggande studenter på ett bibliotek. De är i bästa studentåldern och välklädda. De är omgivna av högar med juridikböcker."
- Improvisatör 2: "…omgivna av juridikböcker. Vi stannar vid en student som, till skillnad från de andra, har på sig blå jeans och en t-shirt. Han verkar inte alls nervös, faktiskt sover han på ett tomt anteckningsblock…"
- Improvisatör 3: "Vi ser att hans t-shirt är ny och har trycket 'I took the LSAT stoned'."
- Improvisatör 2: "Vi klipper till ett lyxigt radhus. Inne finns ett stiligt sovrum där en korkat utseende man förbereder sig för natten."
Medan några improvisatörer beskriver scenen kan andra hoppa in och gestalta de nämnda figurerna. Vanligtvis talas ännu ingen dialog, det berättas bara och visas vad som just sagts.
När tre scener har etablerats kan en av improvisatörerna kliva fram och ge filmerna en titel:
Improvisatör: "Kameran panorerar mot en blå universitetsbok, titeln framträder i röd skrift: 'Plugga in det!'. Och vi tonar in i första scenen."
Huvuddel
Efter de tre scenbeskrivningarna i inledningen och fastställandet av titeln återvänder spelarna till första scenen och börjar nu improvisera filmen. Från denna punkt börjar figurerna också tala. Spelare som inte är på scen kan när som helst kliva fram och ge regianvisningar, ljusanvisningar, ändra kameravinklar (totalt, närbild, förföljelse) eller lägga in ljudeffekter.
En stor del av komiken kommer från parodi på en bestämd genre: filmer om sporthjältar, film noir, musikaler, sena 60-tals-erotika. Det ligger i spelarnas händer att vara experter på dessa genrer, hur detaljerat de än beskrivs. När det är etablerat kan kommentarer om genren byggas in som regianvisningar. I en Quentin Tarantino-film kan en spelare till exempel kasta in: "Vi ser att den här figuren spelas av en skådespelare som inte spelat på 20 år."
Spelarna avslutar i regel formatet genom att uttryckligen beskriva ögonblicket då eftertexterna dyker upp eller efter att ordet "Slut" har visats på "skärmen".
