Par bildas. En berättar en historia i form av frågor: "Ska vi gå till parken?" "Ska vi mata ankorna där?"...
Den andra har bara till uppgift att bejaka eller förneka förslaget. Men så barnsligt som möjligt.
Hen viskar många korta tysta "Ja" eller "Nej" åtföljda av hektiskt huvudnickande eller -skakande.
Och hen ska vara så entusiastisk som möjligt, även vid nej.
Övningen syftar till att ge den andra en bra stund. För när hen ser att den andra tycker om historien mår hen automatiskt bra, och det är en viktig poäng på scenen. Genom det entusiastiska ja och nej utstrålas mycket positiv energi, som också bidrar till att historien automatiskt drivs framåt.
Om den som lyssnar på historien och ska säga "ja" och "nej" tycker det går för långsamt framåt kan hen också fråga "och sedan?".
Efter en stund byts rollerna.