Detta är en övning som ofta används i diverse talarklubbar.
Före spelet skrivs diverse begrepp från alla möjliga områden på små lappar, till exempel "katter", "nöjet med dans", "julen", "om du vore ett djur skulle du vara en...", "ditt favoritresmål", "rädsla för skräckfilmer" osv. Kreativiteten för förslagen på lapparna har knappt några gränser.
En skådespelare drar nu en lapp och håller ett kort tal utifrån begreppet.
Absolut inte för långt, men minst 1–2 minuter (spelledaren bestämmer gränsen). Om hen under de 2 minuterna tvekar för länge och inte berättar vidare eller inte kommer på något alls, måste hen börja om och dra en ny lapp.
Vissa skådespelare tycker det hjälper att inte berätta ur jag-perspektiv, utan att först kliva in i en fiktiv karaktär och sedan tala om ämnet i den rollen.
För att tala om ämnet finns olika strategier. Man bör ta det första man associerar med det. Om man inte kommer på något alls kan man helt enkelt prata om något liknande som man förknippar med det (till exempel: "Jag gillar egentligen inte skräckfilmer, men den senaste filmen jag såg på bio var James Bond och där...").
Det mest autentiska är om man kan berätta en liten anekdot ur sitt eget liv kopplat till begreppet (till exempel: hund).
Man kan också helt enkelt ställa upp teser och räkna upp för- och motargument ("Jag är emot hundar i stan, för de skräpar ner för mycket och skäller för högt osv.").
Eller så sveper man av och berättar om att hunden är människans bästa vän och pratar om vänskap. Eller man berättar hundvitsar, eller eller eller...
Målet är att öva förmågan att kunna säga något om vilket förslag som helst och att vara i nuet och kunna berätta historier på stående fot.
Denna övning kan på repetitionen även spelas som tävling. Man bildar till exempel två lag och från varje lag skickas hela tiden en ny spelare fram som håller talet.
Misslyckas en spelare inom den angivna taltiden ger det poängavdrag för laget eller så måste de lämna över en spelare till det andra laget, som det andra laget får välja.