Två väl synliga punkter klistras på scenen. Var och en av de två punkterna tilldelas en "känsla" genom rop från publiken (helst motsatta, t.ex. hat–kärlek, svartsjuka–likgiltighet, sorg–glädje, ...).
Nu ger publiken dessutom en plats där den improviserade scenen ska utspela sig. Skådespelarna utvecklar nu en sammanhängande berättelse, där karaktärerna fritt kan röra sig på scenen, men beroende på var de står ("känslopunkt") spelar sin karaktär olika – alltså infärgad i den motsvarande känslan. Känslan blir allt starkare ju närmare skådespelaren kommer känslopunkten. På känslopunkten utbryter det totala känslouttrycket!
Ett liknande spel är "Känslokvadrat".
Tips och anvisningar
- Viktigt är att inte bara spela extremerna på känslopunkterna, utan även känslornas nyanser däremellan.
- Utöver platsen kan man också be om föremål eller detaljer i rummet/platsen som finns vid respektive känslopunkt. Det kan till exempel vara en fåtölj vid den ena känslopunkten och en TV vid den andra i det angivna vardagsrummet. Eller i den angivna öknen: vattenposten vid den ena och ormtjusarens korg med ormen vid den andra känslopunkten.
- De (större) rörelserna mellan känslopunkterna bör ske motiverat och inte verka slumpmässiga.