Publiken tillfrågas om namnet på en "galen" maskin — alltså en maskin som inte finns på riktigt.
I snabb följd bygger spelarna maskinen genom att varje spelare gestaltar en byggsten. Det görs genom kroppshållning och en upprepande rörelse. En efter en ansluter spelarna på scenytan och kompletterar den pågående "maskinen". Fint är det om de mänskliga komponenterna interagerar. Till exempel kan en hand om och om igen gripa något, räcka det vidare, släppa taget — och en annan spelares hand fångar det fiktiva föremålet varje gång. När maskinen är komplett (alla spelare på scenen) körs den snabbare och snabbare tills den exploderar.