Ett verkligt föremål från publiken läggs på scenen. Föremålet är verkligen det föremål det är. Detta föremål anger platsen för den första scenen, dvs. det inspirerar en plats där ett sådant föremål kan ligga.
Exempel
- Kniv -> Cirkusmanege (en kniv som knivkastaren lämnat kvar)
- Trumpinnar -> En bands replokal
- Kam -> Frisörsalong
På denna första plats spelas olika (sammanhängande) scener tills en skådespelare tar föremålet och med det lämnar den tänkta platsen. Hen tar med föremålet till nästa rum/plats, där det sedan spelas vidare.
T.ex. en kleptoman kund i frisörsalongen stoppar kammen på sig och går ut på gatan. Sedan spelas nästa scener på gatan (med fotgängare, bilister, hundägare med hundar...), tills kleptomanen med kammen i fickan kliver in i banken. Här drar hen fram kammen ur fickan, kammar sig och lämnar sedan kvar den i bankens kassahall...
Scenerna behöver inte hänga ihop, den röda tråden bildas av föremålet. Hur många som spelar varierar också. I Röda tråden kan det också hända att ingenting händer på scen och föremålet bara ligger där obemärkt.
Väldigt fint är det att inte uppmärksamma föremålet på ett tag. Det finns helt enkelt där och inspirerar till nya typiska scener på den platsen.