Spelet Stumfilm utmärker sig genom att – i stil med filmerna från förra seklets början – skådespelarna agerar utan att tala. Istället gör de teatraliska, stora, överdrivna rörelser och handlingar. Det kan bli en "bio" med stora känslor. Ett tragiskt eller lyckligt slut avslutar vanligtvis stumfilmen.
Stumfilm fungerar bäst med musikackompanjemang.
Variant:
Skådespelarna kan emellanåt foga in korta förklaringar med ett eller två ord genom att pantomimiskt hålla upp den infällda texten (som i en stumfilm) med armarna som en skylt och (trots att det är en stumfilm) kort tala.
Detta bör dock snarare användas som effekt; egentligen ska man förstå scenen ändå, för om man är beroende av textinlägg har man tanken "Publiken (eller medspelarna) förstår inte vad jag gör".