En frivillig från publiken sätts på en stol mitt framför scenen. Sedan improviseras en scen med 2 skådespelare på scenen. Varje gång en skådespelare inte vet hur hen ska fortsätta ropar hen efter "sufflören", och denne måste då ge repliken.
Exempel:
- A: "Älskar du mig egentligen fortfarande?"
- B (till sufflören): "Sufflör!"
- Sufflören: "Men absolut, älskling!"
- B (till A, högt och teatraliskt): "Men absolut, älskling! För dig skulle jag simma över ett hav!"
- osv.
Variant: Hela publiken får sufflera. Varje gång en skådespelare på scenen högt och tydligt harklar sig får publiken ropa in det saknade ordet. Skådespelaren tar förstås omedelbart emot det inropade ordet, oavsett vad det är.
Exempel:
- A: "Varför tittar du så konstigt?"
- B: "Jag har länge velat <öhöm!>..."
- Publiken: "säga!"
- B: "...säga dig något. Det finns i mitt liv en <öhöm!>..."
- Publiken: "Katt!"
- B: "Katt. Den fick jag av min mamma. Jag gömmer den i källaren så att ingen ska se den."
- osv.
Se även: Inropade ord ska genast byggas in