Klappringen

Som klappring kallas olika uppvärmningsövningar eller rytmövningar där spelarna står i en ring och en signal, oftast en handklappning, skickas runt i ringen efter ett fast mönster eller slumpvis. Det finns många olika varianter och det är lätt att hitta på nya.

Klassisk klappring

Alla spelare står i en ring. En börjar och skickar en klappsignal till valfri annan spelare. Viktigt: alltid skapa ögonkontakt och tydligt peka mot mottagaren med de klappande händerna. Det är viktigt för att signalen ska komma fram rent, särskilt när man senare drar upp tempot. Mottagaren skickar klappsignalen vidare till nästa spelare och så vidare. Målet med övningen är att gruppen ska komma in i ett "flow": det vill säga att var och en är högst uppmärksam och samtidigt lös och avspänd. Att skicka vidare signalen sker automatiskt, utan att tänka. Att flowet är uppnått syns på att klappandet får en jämn rytm.

Tips: det hjälper att stå med lös höft (som en cowboy) eller att fjädra lätt på platsen (som en kampsportsutövare, alltid redo att reagera). Tips 2: glöm inte leendet och mimiken!

Vanliga fel: många övningar urartar med tiden i ritualer och själva poängen med övningen och de mål som hör ihop med den går förlorade. I den här övningen görs ofta följande fel:

Vidareskickande utan blick: mottagaren av klappimpulsen tittas inte på, utan man klappar helt enkelt "blint". Men det ska inte uppstå någon automatik; uppmärksamheten på mina medspelare ska byggas upp på nytt varje gång. Först när (ögon)kontakten är etablerad skickas klappimpulsen vidare. Precis som jag i en scen först bygger upp kontakten med min medspelare för att sedan interagera med honom, bygger jag i den här övningen också först upp kontakten och låter sedan en handling följa.

För snabb tempohöjning: ofta drivs klappandet i ringen vidare i högre tempo, fast gruppen ännu inte har hittat en gemensam rytm. Precis som spelarna i en lyckad scen har en gemensam rytm, så ska de också ha det i klappringen. Först när den gemensamma rytmen är hittad kan man leka med tempot. Det krävs tålamod, eftersom vissa spel kanske behöver längre tid än andra för att känna gruppens rytm och ta in den. Så länge hela gruppen inte tagit upp rytmen ökas inte heller tempot.

Varianter

• Klappsignalen ges inte till en valfri spelare utan vandrar runt i ringen; var och en skickar den till sin granne. Som ingångsvariant fungerar det. Faran här är dock att spelarna "stänger av" efter att de varit i tur och inte håller koncentrationen hela tiden (eftersom de kan vara på tur när som helst).

  • Detsamma, men vid en dubbelklapp byter riktningen.
  • Detsamma, men spelarna kan också ducka under en klapp; signalen går då vidare till nästa som inte duckade.

• Mottagaren av klappen måste klappa samtidigt. Sedan vänder hen sig till en valfri medspelare och klappar mot denna. Hen måste också klappa samtidigt. Om den samtidiga klappen inte fungerar upprepas den. Det viktiga är att komma in i en jämn rytm.

• Förutom klappandet kan man skicka ord (uppräknade i stigande svårighetsgrad):

  • ordet "Zip!" (uttalas sipp).
  • ett valfritt ljudord, t.ex. "Puff!", "Zapp!", "Pling!", "Tschak!", "Fong!", "Piep!", "Klung!", "Boing!"…
  • Zip Zap Zop: dessa tre ord sägs cykliskt (med tonande S: Sib Säb Sob Sib Säb Sob Sib Säb Sob…)
  • Zip Zoom Boing: det finns ett ord för "vänster granne", ett för "höger granne" och ett för "över ringen".

• Knäppring: i stället för en klapp skickar man bara en fingerknäppning vidare.

• Associationsring: i stället för en klapp skickar man ord; den första skickar ett ord, varje följande spelare associerar på den föregåendes ord. Det är vettigt att här ersätta klappandet med en tydlig pekgest. Exempel: "träd", "hus", "dörr", "fönster", "öppen", "stå", "still", "vara", "ha", "inget"… också här viktigt: hitta ett tempo och komma in i flowet. Inte tänka; vid associerande finns det inga felaktiga ord!

• Enordsberättelse: som associationsringen, men orden bildar en berättelse. Här måste man sänka tempot. Målet är ett långsamt men så jämnt tempo som möjligt. En gemensam klapp- eller rörelserytm hjälper, där t.ex. (på 4 slag) det nästa ordet alltid sägs på "1:an".

• Schnittmuster